Sammanfattning av 2010
Hur har året tio varit för dig? - Året har varit väldigt upp och ner.
Bättre än förra året? - Både och faktiskt. Slutet på 2009 var väldigt fint.
Har du hittat en ny låt som du älskar? - JA!!!! oerhört mycket bra låtar. framför allt Från och med du.
Har du druckit alkohol? - 2010 var året då jag började dricka alkohol.
Har du kysst en främling? - Ja.
KÄRLEK
Hur har din kärlek varit tio? - bajs
Har någon sagt jag älskar dig till dig? -
PERSONLIGT
Har du gjort någonting du ångrar? - Jag vill gärna inte ångra något jag gör, men visst ahr det hänt.
Har du blivit tagen av polisen? - Nej
Har du sovit i samma säng med någon av motsatt kön? - Ja
SKOLAN&FRITIDEN
VÄNSKAP
Har du många killkompisar? - Ja.
En kall dag.
Här komemr några bilder från dagen:
Här är en bild på Felix och mig när vi sitter på släpet och ska iväg och leta upp en fin gran som vi kan ha i vardagsrummet. Felix har även fått munsår/svinkoppa så det blir inga pussar för honom på ett bra tag, haha.
Jag och Angelica på fyrhjulingen. Det var faktiskt askul.
Det var så oerhört mycket snö så vi fastnade flera gånger med både fyrhjulingen och bilen. usch va jag avskyr snö. Det är faktiskt så otroligt jobbigt, jag ser inget roligt i det alls. Den enda dagen det kan vara snö det är på julafton. okej, på nyår också kanske. Men inte mer än så. Två dagar om året räcker gott och väl!
HAHAHHAHHAHA! Fryser? ohja.
2010-12-19
Det är egentligen otroligt hur mycket vi ungdomar sitter vid datorn, jag klagar dock inte för jag skulle aldrig klara mig utan min dator. Men det sociala domnar bort en hel del pågrund av datorn. Men jag är samtdigt väldigt glad över att datorer finns. Vad skulle man annars göra liksom?
Idag ska vi ut i skogen och högga en gran till julafton. Angelica och hennes kille Johan ska också hänga med, det ska bli jättekul! Nu måste jag verkligen skynda mig. För jag har 40 minuter på mig att göra iordning mig. vaknade dock för två timamr sedan, men som vanligt fastnade jag vid datorn så fort jag vaknade.
Fortsätt kämpa
Fortsätt kämpa.
Jag hör folk säga det väldigt ofta. Det kan handla om att fortsätta kämpa i skolan. Eller fortsätta kämpa i livet. Fortsätta sträva efter sina mål, eller fortsätta sträva efter att finna sina mål. Små ord men betyder väldigt mycket. Att klara av att fortsätta kämpa är otroligt svårt. Just nu måste jag fortsätta kämpa med skolan. För jag känner att jag har sjunkit i motivation och betyg. Har jag tagit ett trappsteg tillbaka. Medan alla andra tagit ett trappsteg upp. Jag vet inte varför, kanske bottnar det i att jag är så grymt skoltrött och alla mina krav på mig själv har domnat och betyder inte lika mycket. Kanske har det med å göra att jag går sista året och orkar inte längre ta mig uppåt hela tiden. Men det ska bli så oerhört skönt med jullov. Även om jag har läxor över lovet ska jag inte göra någonting som har med skolan å göra. För jag ska ta en paus. och fortsätta kämpa den sista terminen.
Att våga även när hjärtat förlorar
Du gav mig hoppet tillbaka
När livets vindar blåste upp till storm
tog du fram solen.
När jag krossades under havets vågor
drog du upp mig till ytan
När jag vandrade ensam genom ovisshet
visade du mig hem
Du var mitt ljus i världens mörker
Du var min värme i nattens kalla vindar
Att tänka mig ett liv utan dig
var lika omöjligt som att fånga himlens stjärnor
Lika lätt som en fjäder faller till marken
lika lätt lämnade du mig
Lika lätt som en vindpust
lika lätt försvann du
När du lämnade min värld
lämnade du även kvar ett mörker
När du försvann, försvann även solen
När du försvann, försvann även hoppet
Utan dig kände jag mig vilsen
Och där stod jag med mitt hjärta i min hand
Ett hjärta som sakta tynade bort
Samtidigt som alla andra såg på när mitt hjärta blödde
För de kan inte förstå hur det egentligen känns
Och de kan inte förstå att det egentligen har hänt.
För det de inte kan se, det förstår de inte
Och det de inte kan höra, det ser de inte
De förstår inte att du var mitt enda ljus i världens allra djupaste mörker'
Men ändå står jag här på mina båda ben.
Med mitt hjärta i min hand.
ett hjärta som fortfarande slår.
och jag vågade tro på en ljusning
För jag vågade ta klivet och falla
Även när mitt hjärta krossades
ville jag inte förlora mig själv
Även när smärtan var överväldigande
Ville jag inte ge upp
För att våga är att förlora fotfästet en kort stund
att inte våga är att förlora sig själv
I will never learn
I've been laught at by what love brings
crashed down on earth with broken wings
Leaving scars
I took your words you made me see
that love was there to be with me
I took your words you made me see
that all there is its not for me
cause all you ever did that was good
was making me realize love's missunderstood
You run around leaving scars
laughing at broken hearts
make me wish upon the wishing stars
make me bleed trough my guitars
Some lights will never burn out
Some feelings will never doubt
Some hearts won't ever stop shout
Some love you can't live without
and i will always wait for our turn
even after years will i never learn.
Det sägs att livet har sina ups and downs. Att om allt känns deprimerande, frustrerande och jobbigt en dag, kommer det kännas underbart, frigörande och lyckligt den andra dagen. Men vad händer om man fastnar på den första dagen, om dag efter dag är deprimerande, frusterande och jobbigt? Vad gör man om man inte kan känna lycka? Är det hemskt? Är det farligt? Eller är det rätt vanligt? Men vad gör man om man fastnar på den andra dagen? Om allt är underbart, frigörande och lyckligt? Vad gör man om man inte kan känna olycka? Är det bra? Är det tryggt? Eller är det rätt ovanligt?
Alla skulle väl valt att fasta på den andra dagen. Alla vill väl vara lyckliga. alla vill väl flyga på rosa moln, gå på röda rosenblad genom hela livet utan några som helst hinder på vägen. Men ödet har bestämmt en annan dag för mig. Och jag kan inte göra något åt det. Det enda är att det känns så grymt frusterande att se andra som fastnat på den andra dagen. Att se andra vara lyckliga på alla dygnets timmar.
Jag har många gånger fallit i strävan om att ta mig till den andra dagen. Men jag har släpat mig tillbaka efter varje fall och jag har aldrig beviljat mig själv gå vidare. Det existerar inte i min värld. Jag är förälskad i min situation, ovillig att göra något åt det. Samtidigt som jag försöker med all min kraft att resa mig upp och välja vägen bort från allt – men det går inte. Mitt hjärtas kraft är starkare än något annat.
Somliga ljus brinner aldrig ut
What's the point of doing anything
If you'll never notice
I would sit and wait for you again
Can't find my way
Vad ska man göra när man inte vet vad man ska ta vägen i livet? När man står vid en korsning och inte vet vilken håll man ska gå. Vad ska man göra när man är rädd för att det minsta lilla felsteg kan förstöra allt? När man börjar inse att allt är snart allför sent. Vad ska man göra när man inte vågar tro på att man klarar av något? Jag har börjat inse att jag har börjat strunta i allt för att jag inte har något att sträva efter. Allt känns så utomordentligt lönlöst. Hela livet känns lönlöst. Jag vill ha något att leva för, jag vill ha något som gör att man stiger upp varje morgon för att möta dagen. Jag vill hitta det jag missat. Jag vill se det jag inte kan se och jag vill ha det jag inte har.
Ibland händer det något som gör att man älskar livet, men efter en stund upptäcker man att den glädjen man kände bara varade för en ögonblick. Jag vill inte att det ska vara så, och jag vill inte känna så. Jag vill vara glad, på riktigt. Känna att allt faktiskt är betydelsefullt. Känna att mitt liv är det bästa som finns i alla lägen. Känna en frihet över att vara oberoende av framtiden. Aldrig mer känna mig vilsen och aldrig mer känna mig så oerhört strandsatt.
äsch, jag pallar bara inte med detta längre.
Köln 16/1 - 18/1
http://missjackson.blogg.se/2010/january/draft-jan-19-2010.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 2. Första dagen i Köln
http://missjackson.blogg.se/2010/january/koln-161-181-del-2-forsta-dagen-i-koln-2.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 3. Timmarna innan premiären
http://missjackson.blogg.se/2010/january/koln-161-181-del-3-timmarna-innan-premia.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 4. Röda mattan
http://missjackson.blogg.se/2010/january/draft-jan-22-2010.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 5. Efterfesten part 1
http://missjackson.blogg.se/2010/january/koln-161-181-del-5-efterfesten-part-1.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 5. Efterfesten part 2 Killerpilze
http://missjackson.blogg.se/2010/january/koln-161-181-del-5-efterfesten-part-2-ki.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 5. Efterfesten part 3 Romeo
http://missjackson.blogg.se/2010/january/draft-jan-24-2010.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 5. Efterfesten part 4
http://missjackson.blogg.se/2010/january/draft-jan-25-2010.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 6. klubben/puben
http://missjackson.blogg.se/2010/february/utkast-feb-10-2010.html
Köln 16/1 - 18/1 Del 7. Sista dagen i köln, hemresan
http://missjackson.blogg.se/2010/february/utkast-feb-11-2010.html
Julspel.
Idag var jag på min praktikplats skolavslutning. De skulle nämligen ha ett julspel i kyrkan där de spelade upp en pjäs om jesus och sjöng massa låtar. Jag har varit med när de tränat och tänkte att jag verkligen inte fick missa det. Och det var tur att jag ite gjorde det, för helvete va underbart fint det var. När Adam sjöng solo visste jag nästan inte vad jag skulle ta mig till. Det var så fint så jag fick gåshud överallt och bokstavligt satt och gapade. helt sjukt! De spelade upp den två gånger. Först för 0an, ettan och tvåan. Sen för tran fyran och Sexan.
Det var väldigt underbart att få träffa min klass igen. Jag har verkligen saknat dom. .Det var jätte kul att få träffa alla andra också. De på fritids, och inklusive Alexander. Och nu dröjer det aslänge tills jag kommer få träffa alla igen. synd. Det är väldigt tråkigt faktiskt.
När jag kom till kyrkan så träffade jag först victor, och sen Tiger. Sen alla andra. Och alla kastade sig på mig för att krama mig. Ockej, inte alla. Men de flesta ^^ Sen pratade jag lite med alla. Och sen skulle föreständlingen börja. Jag gick och satte mig med alla två:or och hade svårt att hålla tårarna borta när det började. Efteråt gick jag till femmorna och sa att det var så oerhört fint och bra. Efter ett tag kom även treorna, fyrorna och Sexorna. Alla satte sig och när jag skulle sätta mig någonstans kom karin fram och hejade på mig. Och karin är läraren för femmorna. En lärare som jag inte riktigt tycker om. Så jag blev jätte chockad när hon glatt kom fram och kramade mig. Sen såg jag Alexander ich ted sitta själv i en bänk, så jag satte mig bredvid Alexander. Karin sa att jag fick sitta där om vi inte tramsade. HAHA. och varför skulle vi göra det ^^ ? Men sen kom rektorn och sa att jag inte fick sitta där. Då blev jag ledsen. Så jag fick sätta mig längt in bredvid några andra. Vad gjorde det liksom, att jag satt där? dumma henne.
Efter ännu en underbart föreställning gick jag ut för att säga hejdå till alla jag kände. och helvete va kallt det var. Jag sa hejdå och kramade alla på fritids. Och lovade att jag kanske skulle komma ner dit senare. Sen såg jag Alexander och kramade honom och sa god jul. sen gick jag in till kyrkan igen.
usch, nu känns det verkligen som om min tid som praktikant på strandäng är över. Kanske kommer jag att hitta någon dag så jag kan komma dit igen. HAHA jag klarar verkligen inte av att säga hejdå för alltid till alla. Det är oerhört svårt. Tänkte dessutom praktisera där vecka 10-12 igen. HAHA ^^ jag är konstig.
Ikväll ska jag vara barnvakt. Det ska bli roligt. Så får jag träffa Victor igen. Jag är också välidgt fattig just nu och behöver så mycket pengar som jag kan få. haha. Det är det jobbigaste med Julen. Julen dödar min plånbok. Jag älskar julen och allt. Stämmningen är underbar. träffa familj och släkt och äta massa maaaaaaaat och få presenter och all godis och allt. Men samtidigt är det jobbigt eftersom man verkligen spenderar alla pengar man har på julklappar. Jag har redan köpt för 2000 och jag är inte ens färdig. PÅtal om julklappar. Jag fick en idag. Inslaget och allt. Jätte fint. Jag fick det av en kille på fritids. hur gulligt som helst. Det var två armband som han hade gjort själv. Ett rött och ett svart. Mina favorit färger <3 ^___^
sämst.
Det får bara inte vara sant. det går inte. det kan inte vara så. Det går inte. det måste vara fel. detta funkar inte. Jag kan inte leva med det. Allt känns så meningslöst nu. Jag är inte värd det. Jag är värd mer. Jag har kanske för höga mål. Men detta funkar inte. Det går inte. Det får inte hända. Nu är allt fel. Nu vill jag ha ett slut. Jag accepterar inte detta. Mitt liv är över. Omn det är sant komemr det att följa med mig hela livet. Det går inte. Jag hatar mig själv. Jag skäms. Vad hände? Finns det hopp? Finns det en lösning? Finns det något som förändrar det? Går det? Är jag tillräkligt bra? kanske, kanske inte. Jag kanske är så dålig. Jag är inte värd mer. Jag är sämst. Om det blir såhär är allt över. Jag har ingen motivation mer till någonting.
idag har det varit den värsta dagen i mitt liv. Jag hatar allt. Men framförallt mig själv. Jag hatar mig själv så mycket att jag skäms över att existera. detta funkar inte. Det skulle inte bli såhär. Bilden jag själv hade såg inte ut såhär. Jag känenr mig förvirrad. Jag hatar livet. Nu är det över. Helvete också...
Sista dagen på Praktiken + julmaknad
Jag vet att jag har skrivit otroligt mycket om min praktik de senaste inläggen. och det kommer jag att fortsätta med. Ialla fall nu. Så om du inte orkar läsa så kan du sluta redan nu. För det kommer bli väldigt långt. Jag lovade Tiger att jag skulle blogga ett jätte långt inlägg. Så jag får väl hålla vad jag lovat. Är dock inte säker på att det kommer bli så långt. För jag känner mig helt tom idag.
Igår var det den sista dagen på praktiken. Jag visste att det skulle bli jobbigt. Men det blev ännu värre än vad jag föreställde mig. Det känndes som om jag lämnade min familj eller nått. Otroligt hemskt var det. Det kommer bli så otroligt tomt utan dom. Jag älskar verkligen den klassen. Detta tre veckor har varit de bästa veckorna i mitt liv. Det finns inte mycket som kan toppa det. Och tanken på att det är slut får mig att bara må dåligt.
Jag försov mig igår och vaknade klockan 8, och jag började tio över. Så jag hade tio minuter på mig. Jag sprang upp och kastade på mig klader. Sprang ner i källaren och hämtade glassen. Sprang upp hämtade maränger, chokladsås, strössel och godiset. slängde ner allt i en påse som gick sönder. Så jag fick ta en till. borstade tänderna på 10 sekunder. Tog på mig jackan och skor, hämtade hjälem och allt. När jag var färig att åka var klockan fem över. Dessutom visste jag att vi skulle åka till tunnelbygget på morgenen. Och jag var rädd att det var direkt på morgonen som de skulle åka. Så jag ville verkligen inte komma förent. MEn jag sprang ut till min moppe som satt fast i en spopåse. Jag fick ryck på påsen och drog sönder den. Sen körde jag iväg. Och höll på att frysa ihjäl. Eftersom jag inte hade någon extra tröja eller byxor. usch. När jag var framme i skolan så var klockan tjugo över åtta. FAN.
Jag sprang in och lämnade glassen i frysen. Sen gick jag till klassrummet. Och alla blev jätte glada. Alla sinkade och ropade EVELIINAA! och där kom jag med håret som stod åt alla håll och såg allmänt nyvaken ut. HAHA. Jag frågade läraren vart jag kunde lägga marängerna och allt. Så gick jag gå ner till fritis och lägga allt där. Sen gick jag upp i klassrummet igen. Och satte mig i "min fotölj". Tur att de inte skulle åka direkt på morgonen. De skulle åka klockan 8.45. Så jag var rätt lättad för det. På morgenen så övade vi på julsångerna som vi ska sjunga på märkesbutiken idag (lördag 28/11). Och då bestämmde vi även att jag och två tjejer ska sjunga en del själva. HAHA och jag lät ju inte särkillt bra igår när vi övade med tanke på att jag ahde vaknat 20 minuter tidigare. HAHA.
Men i alla fall, sen åkte vi till tunnelbygget. Och som vanligt gick jag med alla runt mig. Då småtjafsar hela tiden om vem som ska hålla i min hand. Vem som ska hålla i min arm. osv. så otroligt roligt. När vi kom fram till frågade alla om jag kunde sitta med dom. Men jag hade redan lovar Lovisa. Men när vi kom in i bussen var vi tvungna att fylla på framifrån. Så lovisa fick sitta med en annan. Så jag satte mig med Tiger istället. Det var skojj. Vi lyssnade på hans ipod och pratade. När vi var framme på tunnelbygget gick jag och höll Tiger i ena handen, och gustav i den andra. Lovisa höll i min arm, och adam i min andra arm. Och viktor kramade mig bakifrån. HAHA. det är ungefär så det brukar vara.
Vi gick direkt till ett filmrum och skulle kolla på en film och tunnelbygget. Tiger höll min hand under hela filmen. Jag kommer verkligen sakna honom. Självklart komemr jag sakna allihopa. Men jag var mest med honom under dessa tre veckor. Efter filmen var jag lite ledsen. Eftersom jag då kom på att det bara är några få timmar kvar tills jag ska sluta. så jävla roligt jag har med allihopa. så jävla underbara alla är.
Sen efter filmen gick vi runt och kollade på utställningen. Då gick jag tiger och gustav mest för oss själva. Gustav är helt sklart den roligaste personen jag känner. helt seriöst. Det är svårt att komma upp i hans nivå. Så äckligt rolig han är. Han har verkligen samma humor som jag har. Så jag skrattar så otroligt mycket åt nästan allt han säger. HAHA. Sen skulle vi tillbaka till filmrummet och ha en liten frågesporttävling. Väldigt många fick alla rätt. Men jag och tiger fick 4/5, gustav och adam också, eftersom dom skrev av oss. HAHA.
Sen skulle vi hem. Och det betydde att de snart skulle sluta. Att jag snart skulle sluta. När vi var framme i båstad, så gick jag direkt och hämtade glassen och allt. Men jag behövde lite hjälp. Och eftersom tiger gick som vanligt med mig så fick han hjälpa mig. Men det räckte inte. Så gick jag till Karin (lärare) och sa att jag behövde hjälp. Hon bah: "men du har du din fästman som kan hjälpa dig ;)" haha. Jag, Tiger, William, Lovisa och Sofia gick och hämtade 28 tallrikar, 30 skedar, maränger, chockladsås strössel och glassen och gick upp till klassrummet. Och när alla fick se glassen blev de galna. Men de skulle först gå igenom allt om tunnelbygget innan vi skulle äta glassen. Då kollad ejag på alla och förod verkligen att detta var sista dagen. Sista timmen.
När alla hade fått glass, sa jag till alla att sätta sig ner och lyssna på mig för sista gången. Så berättade jag att jag haft så sjukt roligt att detta var de bästa veckorna i mitt liv. Att Jag komemr sakna alla så oerhört mycket. Sen atckade jag sofia(min handledare) för att jag fick komma hit. Och alla i klassen för dessa tre veckor. Då sa dom allihopas att de komemr sakna mig. att de inte ville att jag skulel sluta. Helvete va jobbigt det var.
Sen var det dags att säga hejdå. JAag kramade om allihopa. Och alla kramade mig på en gång. hur längesom helst. De sa att jag måste komma på besök. Att de inte klarar sig utan mig. De gav mig presenter. ååh så underbara de är. Sen skulle alla killar hjälpa mig med disken och allt. Så fick de alla hjälpa mig med de till fritids. Tiger var guöllig nog att sätta in allt i diskmaskinen. Sen kramade jag om alla igen. Och DÅ.. då började jag gråta. Fan. Jag hade lovat mig att inte göra det. tur var så var det inte mycket. Jag hann stoppa det. Sen gick alla och åt. Förutom Tiger. Han väntade på mig. Sen kramade jag honom aslänge innan vi var tvungna att oxå gå och äta.
Jag Tiger, Philip och Daniel gick upp till maten. Då kom utterligare något jobbigt. Vem skule jag sitta med den sista gången? Alla. Och då menar jag ALLA! ville att jag skulel sitta med just dom. Jag fick beslutsångest. Ska jag sitta med honom. och göra henne ledsen? ska jag sitta med henne, och göra honom ledsen. Jag satte mig tillslut hos Gientiana. Då sa min hanledare att hon aldrig varit med om dett ainnan. Visst att barn som går i ettan eller tvåan beter sig så mot en praktikant. Hon tyckte att det är otroligt roligt att jag är så populär, men att hon inte vet hur de kommer klara sig sen. Då sa jag att jag inte vet hur jag ska klara mig.
Sen när alla skulle hem, kramade alla om mig igen, aslänge. Och ååh så hemskt allt var. Alla tjejer kramade mig aslänge. Alla killar kramade mig as många gånger. Tillslut satt bara jag, tiger och william kvar. Men sen var vi också tvungna att gå. Jag såg sedan att många var ute vid busen och väntade. Jag gick ut till dom och kramade dom igen. Philip ville ha en puss på kinden. När alla andra såg det, så ville dom oxå ha. Philip såg ut som om han skulle svimma när jag pussade honom på kinden. HAHA <3
Sen skulle jag säga hejdå till William, och eftersom jag inte komemr se honom, idag, eller den 13, eller på avslutningen så vr det mycket sorgligt. Sen gick jag och tiger ner till kalssrummet. Så kom gustav. Då blev jag glad. Och han hoppade på mig och kramade mig Då höll jag nästan på att börja gråta igen! HAHA. sen fick jag säga hejdå till honom. Så var det bara jag och Tiger kvar.
Jag gick med Tiger till hans Cykel. Kramade honom hundra tusen gånger. och en gång till. Det var asjobbigt att lämna honom. Jag stod väl där i tio minuter och försökte säga hejdå. Det gick inte så bra. Men tillslut var jag tvungen att gå. För jag skulle till fritids.
Jag kom nyss hem ifrån julmaknaden. Alla skulle samlas klockan tio i tre vid märkesbutiken. Först var jag rädd att jag inte skulle hitta någon parkering. Men det gjorde jag snabbt. Sen gick jag in till märkesbutiken. Och den första som ser mig är Philip. Det var så underbart att se honom för när han såg mnig så blev han så otroligt glad. Sen såg tiger mig och även han blev jätteglad. Sen såg jag att alla hade tomteluvor. Och jag kom på att min låg i min moppe. Så jag och tiger gick ut för att hämta den. Sen när vi kom in igen, så kramade alla mig. och gud va roligt det var att få träffa alla igen.
Sen skulle vi då sjunga. HAHA dom var jätte duktiga. Även fast de sjung fel och sånt ibland. Men annars var de jätte duktiga. Efteråt var det några som skulle åka hem redan. Så jag fick säga hejdå till dom. Philip skulle hem med sin mamma, och när han skulle säga hejdå till mig så ville han inte gå. HAn blev jätteledsen och ville inte lämna mig. Hans mamma skrattade lite och sa att jag var väldigt omtyckt. Jag lovade Philip att jag skulle komma på besök. Och om jag inte gjorde det inom två veckor så skulle han söka upp mig. Då blev han lite mer glad.
Sen var jag med Tiger och gustav och gick runt i båstad. Sen kom Axel och gurra. Dom gick efter oss. Jag hade inga problem med det. Men jag tror inte gustav tyckte det var så roligt ^__^ haha.
Sista dagen på fritids <3
I wanna close my eyes.
Onsdag (studie-dag)
Torsdag
Fredag
Det är inte långt kvar nu. Snart är mina tre veckor som praktikant i strandängskolan över. Snart är jag tvungen att säga hejdå till alla underbara människor som jag lärt känna de senaste veckorna. Jag Kanske då aldrig mer kommer att få träffa dem allihopa. Och det är så sjukt jobbigt. Jag HATAR att praktisera, samtigit som jag älskar det. Men jag hatar det faktum att det är ett slut någonstans. Och att det är tre veckor är bara plågeri. För det är precis så länge så man lärt känna dom så sjutk bra, men samtidigt så lite att man känenr att det är för lite.
Jag är så otroligt lycklig när jag är i den klassen. Jag skulle inte vilja vara lärare för klassen. Men jag skulel vilja vara praktikant förevigt. Eller bara en assistent till klassföreståndaren. Men att samtidigt få vara en i klassen och umgås med dom i klassen. Det är självbklart några i klassen jag kommer sakna mest, och det är just dem två jag hatar att jag måste lämna. Det är just dem jag älskar att umgås med. Inte som en lärare, utan som en kompis.
Imorgon har själva skolan studie-dag. Men fritids har öppet. och jag kommer självklart vara där. Jag behövde inte och de sa att jag kunde ta en dag ledigt. Men herregud! det skulle jag aldrig göra. Jag kommer då istället vara där från 8 till 7. Visst det är 11 timmar. Men jag tänker inte missa någon som helst minut bara för att jag kan. Jag tänker stanna där tills någon säger till mig att jag måte åka hem. Så har jag gjort nu de senaste dagarna. Jag har varit kvar enda tills fritids stänger. Eller enda tills den sista bussen går hem. Vilket är vid 6. Jag bara älskar att vara där.
En väldigt osminkad Evelina.
221109
"Du kan klara ALLT, bara du vågar. För, att våga är att förlora fotfästet i en kort sekund - att inte våga är att förlora sig själv"
Nästa vecka är den sista veckan på min praktikplats. Oerhört sorgligt. så sjukt hemskt. Jag kommer sakna alla så otroligt mycket att det komemr göra ont. På fredag kommer jag att vara tvungen att säga hejdå till alla och jag kommer gråta så otroligt mycket. Ska försöka hålla mig tills jag kommer hem dock. Jag vill att jag förevigt ska praktisera i den klassen. Förevigt få träffa alla dessa underbara människor. Alla dessa underbara barn. varför ska avslut vara så hemskt? Varför kan inte saker och ting förbli det de alltid varit? Varför måste man ibland säga hejdå till saker?
Dessa två veckor har i alla fall varit de bästa veckorna jag någonsin varit med om. Och det menar jag. Jag är så otroligt glad när jag är där. Men Som jag har skrivit innan så är det där att umgås med barnen som är det roligaste. Inte att vara i en kalss och undervisa. Jag har inte fått chansen att få reda på hur det är. Med tanke på att läraren inte låter mig göra saker. Men att få umgås med allihopa är så underbart så jag vet inte vad.
I lördags så var jag i ängelholm med Amanda och kollade på New Moon. Den började klockan 20.30. Vi var i ängelholm klockan 17.50. haha. Vi gick runt i ängelholm, och satt på ett fik och fördrev 2,5 timmar. Det var rätt mysigt ändå. Med tanke på att vi har väldigt rolig fantasi så hade vi otroligt roligt. Sen klockan halv nio så skulle då filmen börja. Vi hade bara kvällen innan bestämmt att vi skulle kolla på filmen, och bokade när det bara fans några enstaka platser kvar. Jag måste säga att filmen är underbar. Den slutar jobbigt. Men med tanke på att jag läst böckerna så visste jag redan innan hur den skulle sluta. Så jag var beredd. Men den är helt underbar. Jag älskar the twilight-saga. dock tycker jag att ettan är bättre. Men det är bara va jag tycker.
Saknar er! <3
She prays for an answer, but she will pray forever.
När jag var 15 kändes det som om livet är bäst. Om att jag kommer lyckas i livet och jag kommer göra det bäst av alla. Jag kommer vara lycklig och jag komemr vara nöjd med allt. allt är bra. Men sen någon gång på vägen så kom verkligheten ikapp mig, och jag insåg att allt kanske inte är så bra ändå. Jag vet nu varför jag ville bli lärare. För att jag ahde så jävla skoj på praktiken. Alla de praktikveckorna jag haft har jag varit i en skola. Och varenda gång har jag haft så oerhört roligt. Men jag har inte haft rolgit för att jag vill bli lärare. Jag har haft roligt för att jag trivs så bra med alla de barnen som gått i klasserna jag praktiserat i. Jag är ingen lärare när jag praktiserar. Jag är en kompis till barnen. JKag är ingen ledare, jag är ingen som bestämmer. Jag är en person som umgås med som i klassen. Som en kompis. Inte som en lärare. Jag har aldrig hållt i en lektion. Jag har aldrig gjort någonting för att jag vill lära mig om hur en lärare är. Jag lär mig ingenting om hur det är att vara lärare. För jag vet inte vad det är jag ska lära mig. Jag är ingen som bestämmer över klassen. Jag är den som är ute på rasterna och umgås med som i klassen.
Barnen behandlar mig inte som en lärare. dom behandlar mig som en gud. Tjejerna vill va som mig. Killarna vill ha mig. Lärarna behandlar mig inte som en lärare. Dom behandlar mig som en elev. Jag känner mig inte som en lärare. Jag känner mig som en av barnen. Läraryrket passar inte mig. Inget yrke passar mig. Jag trodde läraryrket var ett yrke för mig. Det enda som passar mig. Men jag tror jag har haft fel. Inget passar mig. Jag vill bara ge upp alltihopa. För vad för mening är det att sträva efter något man inte är säker på?
Men om jag ger upp alltihopa. Vad ska jag göra då? Om jag slutar att bry mig. Vad ska jag göra då? Vad ska man egentligen göra när allt man gör är att gråta när man tänker på sin framtid? Jag vill inte ha någon framtid. För vad är det för mening när man inte har något att sträva efter? Jag har verkligen INGENTING att sträva efter nu. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Jag har noll koll. Men bara för någon dag sen hade jag full koll. mitt liv ändrades på en dag.
Jag hade bestämmt att jag skulle gå på lärarhögskolan i Halmstad. Bo i en lägenhet med Arnela, Emma och KArolin. Vi allihopa skulle gå på högskola tillsammans. Ha askul. Gå ut lärarhögskolan samtidigt. Kanske börja jobba på skolor i närheten av varandra. Och vara vänner resten av livet. Låter asvärt. Jag skulle bli lycklig, och jobba med ett arbete jag tycker oerhört mycket om. Och allt skulle vara så otroligt bra. Nu känns det helt annorlunda. Mitt liv har vänds uppochner. Allt är fel och inget är rätt. Vad ska jag egentligen göra. finns det verkligen en väg för mig? Eller måste jag göra många misstag för att tillslut hitta rätt? Komemr jag någonsin hitta rätt? Jag är rädd att jag aldrig gör det.
Finns det en väg att välja för den här person också?
Vad ska man göra när man inte vet vilken väg man ska ta?
Förra veckan började jag mina tre veckors praktik i båstads skola. I klass fem. Det är verkligen helt underbart. Jag är så sjukt populär och alla killar är helt förälskade i mig. Det är helt kul som helst. HAHA En friar, en bjöd mig på bio, de vill ha kramar hela tiden, och vill sitta med mig hela tiden. De kollar på mig istället för att hänga med på lektionen. Det är helt sjukt. De ger mig komplimanger hela tiden och är hur söta som helst. Jag har velat bli lärare enda sen jag praktiserade första gången i åttan. Jag har då tänkt hur underbart det skulle vara att stå där och undervisa till en klass. Hur roligt det skulle vara att jobba med barn. Att få planera lektioner och verkligen ha ett jobb man tycker är roligt. Jag vill såklart fortfarande det. Men jag tvivlade lite på det idag. Inte för att det har hänt något, eller att jag har tråkigt på praktiken, utan för att jag tänkte efter. Jag pratade med läraren idag och hon berättade vad som innebär med att vara lärare. Hon pratade om att jag nästan måste göra något innan jag bäörjar på högskolan. Varför? Jo för att det sedan är för sent. När jag väl börjat på lärarhögskolan så kommer jag aldrig mer ha tid till att leva livet. Hon menade att man har all tid i världen åt att plugga senare. Jag berättade då om au pair jobb. Och hon tyckte det var en bra idé. Hon berättade sedan vidare om vad det gällde när man är lärare. Man utbildar inte sig till lärare, man utvecklas till en lärare. Hon berättade också att undervisningen är en mycket liten del av lärarjobbet. Planering, föräldrar kontakter och ansvar är de stora delarna. Att bli lärare handlar mycket om erfarenheter och ansvar. Att kunna handtera en situation på bästa sätt. En lärare har en stor betydelse och har mycket stortansvar.
När jag pratade med läraren idag så förstod jag verkligen att min gymnasietid är snart över. Jag har ett och ett halvt år kvar, sen är det över. Jag går inte i skola längre. JAg ska då börja högskolan, jag ska då börja plugga till lärare. Jag ska då utbilda mig. Jag ska då tydligen vara mogen att bli vuxen. Jag ska börja ta hand om allt själv, jag ska flytta hemifrån, jag ska skaffa körkort, jag ska flytta till en lägenhet, jag ska ta lån, jag ska ta ansvar över mitt eget liv. Över ekonomi, över mina studier på ett helt annat sätt. Och jag upptäckte idag att jag inte är redo för det. Och jag tror inte jag någonsin komemr att bli det. Jag Vill inte bli vuxen.
Jag har hela tiden sagt "jag vill bli lärare, för låg-mellanstadie. Jag vill undervisa i svenska, engelska och so" MEn jag har nog inte förstått innebörden med allt. Jag har inte förstått ansvaret, jag har inte förstått att den tiden så jag verkligen ska utbilda mig till det jag vill och verkligen ta klivet in i vuxenvärlden, snart är här. Jag har inte mycket tid kvar. Jag vet inte vad jag vill längre. En sak jag vet är i alla fall att jag inte vill bli vuxen. Fan va jobbigt allt känns.
Kanske är det bra för mig om jag flyttar utomlands, tar ett au pair jobb någonstans i ett år. Kanske kommer jag då känna att jag är redo för att börja på högskola och ta tag i mitt liv. Men jag vet att jag aldrig skulla klara av att vara hemifrån i ett år. Jag skulle aldrig klara av det. Och pågrund av det skulle det aldrig gå att ta ett au pair jobb. MEn samtidigt känner jag att jag aldrig skulle klara av att börja på högskola direkt heller. För jag är inte redo för det. Och ska jag då gå på högslkolan i 3,5 år och sen tro att jag är färdigutbildad lärare? För det komemr jag inte bli. Och jag är rädd att jag aldrig kommer bli det heller. Jag vet inte om lärarjobbet verkligen är någonting för mig. Jag älskar barn, och vill jobba med barn. Men nu när jag tänker efter, så är jag ingen lärare. Och tror inte jag någonsin kommer kunna bli det heller. Kanske för att jag inte känenr mig redo för att gå in i jobbvärlden. Kanske för att jag inte är redo att sluta skolan. Kanske för att jag bara tvivlar på mig själv. Kanske för att jag är så jävla rädd för förändringar. Kanske för att jag känner mig som 12-14, istället för 17-18. Kanske för att jag inte känner att jag är riktigt redo. För vet ni vad? Jag vet inte.
Jag är rädd att jag aldrig kommer hitta vad jag verkligen vill. Att jag aldrig kommer känna mig redo för att ta tag i allt, eller att jag aldrig kommer känna mig redo att kliva in i vuxenvärlden. Jag känner mig inte som "nästan vuxen" Jag känner inte att jag vill ta eget ansvar. Jag vill inte flytta hemifrån, jag vill inte bo själv, jag vill inte ta körkort, jag vill inte börja ta lån och ta eget ansvar över min ekonomi. Jag vill inte, vill inte, vill inte!
Vilken väg väljer man när man inte vet vad som finns i slutet på dessa vägar?
Snabb-tråk-blogg-inlägg-bajs.
Efter vi hade ätit kollade vi på en skräckfilm. Sen spelade vi guitarhero. Sen satt vi uppe till klockan 4 och pratade asmycket. Nästa dag skulle dom hem klockan 4. Men vi hann i alla fall plugga litegrann. Det var kul. Emma var dessutom på asbra städhumör så hon damsugade överallt och torkade av. HAHA bra emma! <3 Tack alla ni för en rolig kväll/natt/dag. HAHA
Med tanke på att jag skulle upp idag klockan 10 så borde jag ha lagt mig tidigt igår. Men Jag är aldrig så duktig på att lägga mig tidigt. SÅ jag gick och la mig klockan 3. Men jag är rätt van att sova lite nu för tiden. Så det är lungt. Egentligen är det bättre än att sova länge. Man blir tröttare av att sova längre faktiskt.
I morgon ska jag till Ellen! det ska bli så oerhört roligt. Har inte träffat henne den juli! det är längesen. ååh va jag längtar. Vi ska dessutom kolla på this is it imorgon. Se om jag klarar av det. Jag komemr gråta så sjukt mycket. Jag tror jag får ta med mig en toarulla. Men jag tror inte det räcker. Får ta med mig ett sånt där jättestort med fölera åttapack i ^^
Romance gona wrong
I fredags hände det precis det som jag hade förutspått. Nicklas var den som fick åka ut ur idol. Det var absolut inte rätt! För Han var enligt mig den bästa i fredags. Eller han var i alla fall grymt mycket bättre en vissa andra. Dessutom gjorde han det bästa framträdandet han någonsin gjort i idol. MEn jag visste nästan att han s´kulle åka ut. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev ledsen. HAn åkte ut aldelles för tidigt. Men jag tror han var alldeles för bra för idol. Han har tydligen redan fått kontakt med en snubbe, och ska snart börja blogga igen. Då blev jag rätt så glad. Jag tror faktiskt att han kommer kunna lycklas. Jag hoppas i alla fall det.
Jag har i alla fall bestämt att inte kolla på idol igår. För redan från början så har det varit lite intressant att kolla bara på grund av Nicklas. Men utan nicklas är det tråkigt. Årets idol är det sämsta hittills tycker jag. HElt klart. Och nu när den enda jag tyckte om har åkt ut, då är det ingen idé att kolla längre. Så jag hänger med Arnela i det hela och skiter i idol! WOHO!
Nästan hela helgen så har jag och bella varit ensamma hemma. Det var roligt. Vi lagade tacos och spelade guitar hero. AS KUL. Jag spelar dock bara på medium. Men jag ska snart börja på hard också. Jag ska bli grymmast på det! Jag fattar inte hur jag bara har kunnat spela på easy innan. Det är ju as långsamt och as enkelt. usch. Nej om några veckor spelar jag på extrem. så det då!
Igår så var jag på Mc Donald's. Och eftersom jag är ett nyttigfreak i en månad så fick jag ta en sallad utan dressing och en Loka. Sen satt jag där och åt min äckliga sallad och kollade på när pappa åt en bigmac och en cheesburgare. Jag blev lite deprimerad och tänkte att när denna månaden är slut så ska jag ta en BigMac. mums! <3
Nu ska jag snart till Amanda och va med henne och Veronica och vi ska kolla på massa mj dvd:er och VORDSTADSKROKODILE!!!! AAAAHH!!!! jag har väntat på den i över ett år! det är sjukt! Det är den filmen som Romeo är med i. Snart har Vordstadskrokodile 2 premiär, och vi har inte sett ettan än. HAHA. Men ååh så underbart det komemr bli att få se på den filmen. Jag kommer fangirla sönder. Och amanda och Veronica kommer kolla på mig konstigt. För Amanda sa att hon inte kommer fangirla sönder så mycket. Men det komemr jag. pinsaaaaaamt.
Här nedan är låten som Nicklas sjöng på audition. Här uppträder han med låten i hans skola. Underbart. asvärt att kolla!
Nicklas Hocker-Romance gona wrong
"Merry Meet"
Kunde inte komma in på blogg.se igår så jag kunde inte blogga. Blev oerhört frusterad och satte mig ner och läste ff istället. Hittade en oerhört fin och underbar ff som jag sedan berättade för Arnela, Emma och karolin i skolan idag. Men de lyssnade inte och brydde sig inte. HAHA! Men den var så fin så jag var tvungen att berätta om den. Men det är nog ingen ute i världen som bryr sig om det. HAHA kanske bää? ååh bää om du läser detta så ...läs vidare!! Om det är någon annan, hoppa vidare till nästa stycke! Okej, det var såhär att ff handlade om (självklart tom och bill) Och tom flyttade ifrån new york till en liten liten by långt ifrån new york. Tom var en badboy. Eller han försökte i alla fall. När han flyttar till denna by sp träffar han bill, och efter ett tag så försvinner badboy image'en och Tom och bill pratar vanligt. Sen efteråt kan inte tom få nog av bill. men när några andra ungdomar ser att tom pratar med bill, kommer bad-boy imagen tillbaka. Det sårar bill, så bill lämnar tom ifred. Tom får sen dagen efter jätte dåligt samvete och köper godis till bill för att be om ursäkt. De börjar sedan upptäcka ett starkt band mellan dom. De kan inte få nog av varandra. Och blir förälskade. Sen får Tom reda på att Bill är en häxa.
Idag ska min lillasyster på halloween-disco så jag sminkade henne och fixade hennes hår. (bilden nedan) Och som ni ser så skulle hon vara katt. Men liknar en råtta. HAHA! Jag varnade henne om att jag inte kan sminka eller fixa hår, men hon envisades och såhär blev resultatet. HAHA. Världigt orginellt att klä ut sig till en katt dock. Jag hade helt klart klätt ut mig till något som ingen gör. Men jag är ju också en person som tycker om att stå ut i mängden. Hatar att vara som alla andra. Varit det qallt för länge, och det är verkligen inte ett liv. Jag vill vara speciell och försöker hela tiden vara det. Men sen kan det ju alltid gå för långt ibland. Men jag är hellre för mycket speciell, en för mycket som alla andra. Dock försöker jag ju aldrig göra något som jag inte känner för, och jag gör aldrig något som jag inte står för. 'Att vara den jag är och skita i vad andra tycker och tänker om mig' det är mitt motto.
Idag på engelskan fick jag värlsta Michael Jackson ryck. Vi allihopa satt vid datorer, och jag gick in på yt och lyssnade på hans nya låt och kollade samtidigt på massa bilder. Det var så underbart. Det pirrade i magen på mig när jag satt och kollade på massa bilder på honom. Jag tycker så oerhört mycket om honom! shit va jag älskar den människan! Han är verkligen allt för mig. Komemr alltid vara och har alltid varit. ååh <3 han är så fiin.
Ikväll är det idol och ååh va jag har längtat efter det. Ska bli oerhört underbart att se Nicklas igen. Men jag har nästan på känn att han åker ut idag. Men vet ni vad? Jag tror jag skulle klara av det. Jag komemr nog inte bli så ledsen i alla fall. Jag kommer ju självklart att sakna honom och hans oerhört roliga humor, och hans mysiga videobloggar. Komemr sakna det jätte mycket. Men jag är glad för den tiden han har funnits i mitt liv. (kan man säga så?)
Bella busen tjusen!
