Sista dagen på Praktiken + julmaknad
Jag vet att jag har skrivit otroligt mycket om min praktik de senaste inläggen. och det kommer jag att fortsätta med. Ialla fall nu. Så om du inte orkar läsa så kan du sluta redan nu. För det kommer bli väldigt långt. Jag lovade Tiger att jag skulle blogga ett jätte långt inlägg. Så jag får väl hålla vad jag lovat. Är dock inte säker på att det kommer bli så långt. För jag känner mig helt tom idag.
Igår var det den sista dagen på praktiken. Jag visste att det skulle bli jobbigt. Men det blev ännu värre än vad jag föreställde mig. Det känndes som om jag lämnade min familj eller nått. Otroligt hemskt var det. Det kommer bli så otroligt tomt utan dom. Jag älskar verkligen den klassen. Detta tre veckor har varit de bästa veckorna i mitt liv. Det finns inte mycket som kan toppa det. Och tanken på att det är slut får mig att bara må dåligt.
Jag försov mig igår och vaknade klockan 8, och jag började tio över. Så jag hade tio minuter på mig. Jag sprang upp och kastade på mig klader. Sprang ner i källaren och hämtade glassen. Sprang upp hämtade maränger, chokladsås, strössel och godiset. slängde ner allt i en påse som gick sönder. Så jag fick ta en till. borstade tänderna på 10 sekunder. Tog på mig jackan och skor, hämtade hjälem och allt. När jag var färig att åka var klockan fem över. Dessutom visste jag att vi skulle åka till tunnelbygget på morgenen. Och jag var rädd att det var direkt på morgonen som de skulle åka. Så jag ville verkligen inte komma förent. MEn jag sprang ut till min moppe som satt fast i en spopåse. Jag fick ryck på påsen och drog sönder den. Sen körde jag iväg. Och höll på att frysa ihjäl. Eftersom jag inte hade någon extra tröja eller byxor. usch. När jag var framme i skolan så var klockan tjugo över åtta. FAN.
Jag sprang in och lämnade glassen i frysen. Sen gick jag till klassrummet. Och alla blev jätte glada. Alla sinkade och ropade EVELIINAA! och där kom jag med håret som stod åt alla håll och såg allmänt nyvaken ut. HAHA. Jag frågade läraren vart jag kunde lägga marängerna och allt. Så gick jag gå ner till fritis och lägga allt där. Sen gick jag upp i klassrummet igen. Och satte mig i "min fotölj". Tur att de inte skulle åka direkt på morgonen. De skulle åka klockan 8.45. Så jag var rätt lättad för det. På morgenen så övade vi på julsångerna som vi ska sjunga på märkesbutiken idag (lördag 28/11). Och då bestämmde vi även att jag och två tjejer ska sjunga en del själva. HAHA och jag lät ju inte särkillt bra igår när vi övade med tanke på att jag ahde vaknat 20 minuter tidigare. HAHA.
Men i alla fall, sen åkte vi till tunnelbygget. Och som vanligt gick jag med alla runt mig. Då småtjafsar hela tiden om vem som ska hålla i min hand. Vem som ska hålla i min arm. osv. så otroligt roligt. När vi kom fram till frågade alla om jag kunde sitta med dom. Men jag hade redan lovar Lovisa. Men när vi kom in i bussen var vi tvungna att fylla på framifrån. Så lovisa fick sitta med en annan. Så jag satte mig med Tiger istället. Det var skojj. Vi lyssnade på hans ipod och pratade. När vi var framme på tunnelbygget gick jag och höll Tiger i ena handen, och gustav i den andra. Lovisa höll i min arm, och adam i min andra arm. Och viktor kramade mig bakifrån. HAHA. det är ungefär så det brukar vara.
Vi gick direkt till ett filmrum och skulle kolla på en film och tunnelbygget. Tiger höll min hand under hela filmen. Jag kommer verkligen sakna honom. Självklart komemr jag sakna allihopa. Men jag var mest med honom under dessa tre veckor. Efter filmen var jag lite ledsen. Eftersom jag då kom på att det bara är några få timmar kvar tills jag ska sluta. så jävla roligt jag har med allihopa. så jävla underbara alla är.
Sen efter filmen gick vi runt och kollade på utställningen. Då gick jag tiger och gustav mest för oss själva. Gustav är helt sklart den roligaste personen jag känner. helt seriöst. Det är svårt att komma upp i hans nivå. Så äckligt rolig han är. Han har verkligen samma humor som jag har. Så jag skrattar så otroligt mycket åt nästan allt han säger. HAHA. Sen skulle vi tillbaka till filmrummet och ha en liten frågesporttävling. Väldigt många fick alla rätt. Men jag och tiger fick 4/5, gustav och adam också, eftersom dom skrev av oss. HAHA.
Sen skulle vi hem. Och det betydde att de snart skulle sluta. Att jag snart skulle sluta. När vi var framme i båstad, så gick jag direkt och hämtade glassen och allt. Men jag behövde lite hjälp. Och eftersom tiger gick som vanligt med mig så fick han hjälpa mig. Men det räckte inte. Så gick jag till Karin (lärare) och sa att jag behövde hjälp. Hon bah: "men du har du din fästman som kan hjälpa dig ;)" haha. Jag, Tiger, William, Lovisa och Sofia gick och hämtade 28 tallrikar, 30 skedar, maränger, chockladsås strössel och glassen och gick upp till klassrummet. Och när alla fick se glassen blev de galna. Men de skulle först gå igenom allt om tunnelbygget innan vi skulle äta glassen. Då kollad ejag på alla och förod verkligen att detta var sista dagen. Sista timmen.
När alla hade fått glass, sa jag till alla att sätta sig ner och lyssna på mig för sista gången. Så berättade jag att jag haft så sjukt roligt att detta var de bästa veckorna i mitt liv. Att Jag komemr sakna alla så oerhört mycket. Sen atckade jag sofia(min handledare) för att jag fick komma hit. Och alla i klassen för dessa tre veckor. Då sa dom allihopas att de komemr sakna mig. att de inte ville att jag skulel sluta. Helvete va jobbigt det var.
Sen var det dags att säga hejdå. JAag kramade om allihopa. Och alla kramade mig på en gång. hur längesom helst. De sa att jag måste komma på besök. Att de inte klarar sig utan mig. De gav mig presenter. ååh så underbara de är. Sen skulle alla killar hjälpa mig med disken och allt. Så fick de alla hjälpa mig med de till fritids. Tiger var guöllig nog att sätta in allt i diskmaskinen. Sen kramade jag om alla igen. Och DÅ.. då började jag gråta. Fan. Jag hade lovat mig att inte göra det. tur var så var det inte mycket. Jag hann stoppa det. Sen gick alla och åt. Förutom Tiger. Han väntade på mig. Sen kramade jag honom aslänge innan vi var tvungna att oxå gå och äta.
Jag Tiger, Philip och Daniel gick upp till maten. Då kom utterligare något jobbigt. Vem skule jag sitta med den sista gången? Alla. Och då menar jag ALLA! ville att jag skulel sitta med just dom. Jag fick beslutsångest. Ska jag sitta med honom. och göra henne ledsen? ska jag sitta med henne, och göra honom ledsen. Jag satte mig tillslut hos Gientiana. Då sa min hanledare att hon aldrig varit med om dett ainnan. Visst att barn som går i ettan eller tvåan beter sig så mot en praktikant. Hon tyckte att det är otroligt roligt att jag är så populär, men att hon inte vet hur de kommer klara sig sen. Då sa jag att jag inte vet hur jag ska klara mig.
Sen när alla skulle hem, kramade alla om mig igen, aslänge. Och ååh så hemskt allt var. Alla tjejer kramade mig aslänge. Alla killar kramade mig as många gånger. Tillslut satt bara jag, tiger och william kvar. Men sen var vi också tvungna att gå. Jag såg sedan att många var ute vid busen och väntade. Jag gick ut till dom och kramade dom igen. Philip ville ha en puss på kinden. När alla andra såg det, så ville dom oxå ha. Philip såg ut som om han skulle svimma när jag pussade honom på kinden. HAHA <3
Sen skulle jag säga hejdå till William, och eftersom jag inte komemr se honom, idag, eller den 13, eller på avslutningen så vr det mycket sorgligt. Sen gick jag och tiger ner till kalssrummet. Så kom gustav. Då blev jag glad. Och han hoppade på mig och kramade mig Då höll jag nästan på att börja gråta igen! HAHA. sen fick jag säga hejdå till honom. Så var det bara jag och Tiger kvar.
Jag gick med Tiger till hans Cykel. Kramade honom hundra tusen gånger. och en gång till. Det var asjobbigt att lämna honom. Jag stod väl där i tio minuter och försökte säga hejdå. Det gick inte så bra. Men tillslut var jag tvungen att gå. För jag skulle till fritids.
Jag kom nyss hem ifrån julmaknaden. Alla skulle samlas klockan tio i tre vid märkesbutiken. Först var jag rädd att jag inte skulle hitta någon parkering. Men det gjorde jag snabbt. Sen gick jag in till märkesbutiken. Och den första som ser mig är Philip. Det var så underbart att se honom för när han såg mnig så blev han så otroligt glad. Sen såg tiger mig och även han blev jätteglad. Sen såg jag att alla hade tomteluvor. Och jag kom på att min låg i min moppe. Så jag och tiger gick ut för att hämta den. Sen när vi kom in igen, så kramade alla mig. och gud va roligt det var att få träffa alla igen.
Sen skulle vi då sjunga. HAHA dom var jätte duktiga. Även fast de sjung fel och sånt ibland. Men annars var de jätte duktiga. Efteråt var det några som skulle åka hem redan. Så jag fick säga hejdå till dom. Philip skulle hem med sin mamma, och när han skulle säga hejdå till mig så ville han inte gå. HAn blev jätteledsen och ville inte lämna mig. Hans mamma skrattade lite och sa att jag var väldigt omtyckt. Jag lovade Philip att jag skulle komma på besök. Och om jag inte gjorde det inom två veckor så skulle han söka upp mig. Då blev han lite mer glad.
Sen var jag med Tiger och gustav och gick runt i båstad. Sen kom Axel och gurra. Dom gick efter oss. Jag hade inga problem med det. Men jag tror inte gustav tyckte det var så roligt ^__^ haha.
Sista dagen på fritids <3
I wanna close my eyes.
Onsdag (studie-dag)
Torsdag
Fredag
Det är inte långt kvar nu. Snart är mina tre veckor som praktikant i strandängskolan över. Snart är jag tvungen att säga hejdå till alla underbara människor som jag lärt känna de senaste veckorna. Jag Kanske då aldrig mer kommer att få träffa dem allihopa. Och det är så sjukt jobbigt. Jag HATAR att praktisera, samtigit som jag älskar det. Men jag hatar det faktum att det är ett slut någonstans. Och att det är tre veckor är bara plågeri. För det är precis så länge så man lärt känna dom så sjutk bra, men samtidigt så lite att man känenr att det är för lite.
Jag är så otroligt lycklig när jag är i den klassen. Jag skulle inte vilja vara lärare för klassen. Men jag skulel vilja vara praktikant förevigt. Eller bara en assistent till klassföreståndaren. Men att samtidigt få vara en i klassen och umgås med dom i klassen. Det är självbklart några i klassen jag kommer sakna mest, och det är just dem två jag hatar att jag måste lämna. Det är just dem jag älskar att umgås med. Inte som en lärare, utan som en kompis.
Imorgon har själva skolan studie-dag. Men fritids har öppet. och jag kommer självklart vara där. Jag behövde inte och de sa att jag kunde ta en dag ledigt. Men herregud! det skulle jag aldrig göra. Jag kommer då istället vara där från 8 till 7. Visst det är 11 timmar. Men jag tänker inte missa någon som helst minut bara för att jag kan. Jag tänker stanna där tills någon säger till mig att jag måte åka hem. Så har jag gjort nu de senaste dagarna. Jag har varit kvar enda tills fritids stänger. Eller enda tills den sista bussen går hem. Vilket är vid 6. Jag bara älskar att vara där.
En väldigt osminkad Evelina.
221109
"Du kan klara ALLT, bara du vågar. För, att våga är att förlora fotfästet i en kort sekund - att inte våga är att förlora sig själv"
Nästa vecka är den sista veckan på min praktikplats. Oerhört sorgligt. så sjukt hemskt. Jag kommer sakna alla så otroligt mycket att det komemr göra ont. På fredag kommer jag att vara tvungen att säga hejdå till alla och jag kommer gråta så otroligt mycket. Ska försöka hålla mig tills jag kommer hem dock. Jag vill att jag förevigt ska praktisera i den klassen. Förevigt få träffa alla dessa underbara människor. Alla dessa underbara barn. varför ska avslut vara så hemskt? Varför kan inte saker och ting förbli det de alltid varit? Varför måste man ibland säga hejdå till saker?
Dessa två veckor har i alla fall varit de bästa veckorna jag någonsin varit med om. Och det menar jag. Jag är så otroligt glad när jag är där. Men Som jag har skrivit innan så är det där att umgås med barnen som är det roligaste. Inte att vara i en kalss och undervisa. Jag har inte fått chansen att få reda på hur det är. Med tanke på att läraren inte låter mig göra saker. Men att få umgås med allihopa är så underbart så jag vet inte vad.
I lördags så var jag i ängelholm med Amanda och kollade på New Moon. Den började klockan 20.30. Vi var i ängelholm klockan 17.50. haha. Vi gick runt i ängelholm, och satt på ett fik och fördrev 2,5 timmar. Det var rätt mysigt ändå. Med tanke på att vi har väldigt rolig fantasi så hade vi otroligt roligt. Sen klockan halv nio så skulle då filmen börja. Vi hade bara kvällen innan bestämmt att vi skulle kolla på filmen, och bokade när det bara fans några enstaka platser kvar. Jag måste säga att filmen är underbar. Den slutar jobbigt. Men med tanke på att jag läst böckerna så visste jag redan innan hur den skulle sluta. Så jag var beredd. Men den är helt underbar. Jag älskar the twilight-saga. dock tycker jag att ettan är bättre. Men det är bara va jag tycker.
Saknar er! <3
She prays for an answer, but she will pray forever.
När jag var 15 kändes det som om livet är bäst. Om att jag kommer lyckas i livet och jag kommer göra det bäst av alla. Jag kommer vara lycklig och jag komemr vara nöjd med allt. allt är bra. Men sen någon gång på vägen så kom verkligheten ikapp mig, och jag insåg att allt kanske inte är så bra ändå. Jag vet nu varför jag ville bli lärare. För att jag ahde så jävla skoj på praktiken. Alla de praktikveckorna jag haft har jag varit i en skola. Och varenda gång har jag haft så oerhört roligt. Men jag har inte haft rolgit för att jag vill bli lärare. Jag har haft roligt för att jag trivs så bra med alla de barnen som gått i klasserna jag praktiserat i. Jag är ingen lärare när jag praktiserar. Jag är en kompis till barnen. JKag är ingen ledare, jag är ingen som bestämmer. Jag är en person som umgås med som i klassen. Som en kompis. Inte som en lärare. Jag har aldrig hållt i en lektion. Jag har aldrig gjort någonting för att jag vill lära mig om hur en lärare är. Jag lär mig ingenting om hur det är att vara lärare. För jag vet inte vad det är jag ska lära mig. Jag är ingen som bestämmer över klassen. Jag är den som är ute på rasterna och umgås med som i klassen.
Barnen behandlar mig inte som en lärare. dom behandlar mig som en gud. Tjejerna vill va som mig. Killarna vill ha mig. Lärarna behandlar mig inte som en lärare. Dom behandlar mig som en elev. Jag känner mig inte som en lärare. Jag känner mig som en av barnen. Läraryrket passar inte mig. Inget yrke passar mig. Jag trodde läraryrket var ett yrke för mig. Det enda som passar mig. Men jag tror jag har haft fel. Inget passar mig. Jag vill bara ge upp alltihopa. För vad för mening är det att sträva efter något man inte är säker på?
Men om jag ger upp alltihopa. Vad ska jag göra då? Om jag slutar att bry mig. Vad ska jag göra då? Vad ska man egentligen göra när allt man gör är att gråta när man tänker på sin framtid? Jag vill inte ha någon framtid. För vad är det för mening när man inte har något att sträva efter? Jag har verkligen INGENTING att sträva efter nu. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Jag har noll koll. Men bara för någon dag sen hade jag full koll. mitt liv ändrades på en dag.
Jag hade bestämmt att jag skulle gå på lärarhögskolan i Halmstad. Bo i en lägenhet med Arnela, Emma och KArolin. Vi allihopa skulle gå på högskola tillsammans. Ha askul. Gå ut lärarhögskolan samtidigt. Kanske börja jobba på skolor i närheten av varandra. Och vara vänner resten av livet. Låter asvärt. Jag skulle bli lycklig, och jobba med ett arbete jag tycker oerhört mycket om. Och allt skulle vara så otroligt bra. Nu känns det helt annorlunda. Mitt liv har vänds uppochner. Allt är fel och inget är rätt. Vad ska jag egentligen göra. finns det verkligen en väg för mig? Eller måste jag göra många misstag för att tillslut hitta rätt? Komemr jag någonsin hitta rätt? Jag är rädd att jag aldrig gör det.
Finns det en väg att välja för den här person också?
Vad ska man göra när man inte vet vilken väg man ska ta?
Förra veckan började jag mina tre veckors praktik i båstads skola. I klass fem. Det är verkligen helt underbart. Jag är så sjukt populär och alla killar är helt förälskade i mig. Det är helt kul som helst. HAHA En friar, en bjöd mig på bio, de vill ha kramar hela tiden, och vill sitta med mig hela tiden. De kollar på mig istället för att hänga med på lektionen. Det är helt sjukt. De ger mig komplimanger hela tiden och är hur söta som helst. Jag har velat bli lärare enda sen jag praktiserade första gången i åttan. Jag har då tänkt hur underbart det skulle vara att stå där och undervisa till en klass. Hur roligt det skulle vara att jobba med barn. Att få planera lektioner och verkligen ha ett jobb man tycker är roligt. Jag vill såklart fortfarande det. Men jag tvivlade lite på det idag. Inte för att det har hänt något, eller att jag har tråkigt på praktiken, utan för att jag tänkte efter. Jag pratade med läraren idag och hon berättade vad som innebär med att vara lärare. Hon pratade om att jag nästan måste göra något innan jag bäörjar på högskolan. Varför? Jo för att det sedan är för sent. När jag väl börjat på lärarhögskolan så kommer jag aldrig mer ha tid till att leva livet. Hon menade att man har all tid i världen åt att plugga senare. Jag berättade då om au pair jobb. Och hon tyckte det var en bra idé. Hon berättade sedan vidare om vad det gällde när man är lärare. Man utbildar inte sig till lärare, man utvecklas till en lärare. Hon berättade också att undervisningen är en mycket liten del av lärarjobbet. Planering, föräldrar kontakter och ansvar är de stora delarna. Att bli lärare handlar mycket om erfarenheter och ansvar. Att kunna handtera en situation på bästa sätt. En lärare har en stor betydelse och har mycket stortansvar.
När jag pratade med läraren idag så förstod jag verkligen att min gymnasietid är snart över. Jag har ett och ett halvt år kvar, sen är det över. Jag går inte i skola längre. JAg ska då börja högskolan, jag ska då börja plugga till lärare. Jag ska då utbilda mig. Jag ska då tydligen vara mogen att bli vuxen. Jag ska börja ta hand om allt själv, jag ska flytta hemifrån, jag ska skaffa körkort, jag ska flytta till en lägenhet, jag ska ta lån, jag ska ta ansvar över mitt eget liv. Över ekonomi, över mina studier på ett helt annat sätt. Och jag upptäckte idag att jag inte är redo för det. Och jag tror inte jag någonsin komemr att bli det. Jag Vill inte bli vuxen.
Jag har hela tiden sagt "jag vill bli lärare, för låg-mellanstadie. Jag vill undervisa i svenska, engelska och so" MEn jag har nog inte förstått innebörden med allt. Jag har inte förstått ansvaret, jag har inte förstått att den tiden så jag verkligen ska utbilda mig till det jag vill och verkligen ta klivet in i vuxenvärlden, snart är här. Jag har inte mycket tid kvar. Jag vet inte vad jag vill längre. En sak jag vet är i alla fall att jag inte vill bli vuxen. Fan va jobbigt allt känns.
Kanske är det bra för mig om jag flyttar utomlands, tar ett au pair jobb någonstans i ett år. Kanske kommer jag då känna att jag är redo för att börja på högskola och ta tag i mitt liv. Men jag vet att jag aldrig skulla klara av att vara hemifrån i ett år. Jag skulle aldrig klara av det. Och pågrund av det skulle det aldrig gå att ta ett au pair jobb. MEn samtidigt känner jag att jag aldrig skulle klara av att börja på högskola direkt heller. För jag är inte redo för det. Och ska jag då gå på högslkolan i 3,5 år och sen tro att jag är färdigutbildad lärare? För det komemr jag inte bli. Och jag är rädd att jag aldrig kommer bli det heller. Jag vet inte om lärarjobbet verkligen är någonting för mig. Jag älskar barn, och vill jobba med barn. Men nu när jag tänker efter, så är jag ingen lärare. Och tror inte jag någonsin kommer kunna bli det heller. Kanske för att jag inte känenr mig redo för att gå in i jobbvärlden. Kanske för att jag inte är redo att sluta skolan. Kanske för att jag bara tvivlar på mig själv. Kanske för att jag är så jävla rädd för förändringar. Kanske för att jag känner mig som 12-14, istället för 17-18. Kanske för att jag inte känner att jag är riktigt redo. För vet ni vad? Jag vet inte.
Jag är rädd att jag aldrig kommer hitta vad jag verkligen vill. Att jag aldrig kommer känna mig redo för att ta tag i allt, eller att jag aldrig kommer känna mig redo att kliva in i vuxenvärlden. Jag känner mig inte som "nästan vuxen" Jag känner inte att jag vill ta eget ansvar. Jag vill inte flytta hemifrån, jag vill inte bo själv, jag vill inte ta körkort, jag vill inte börja ta lån och ta eget ansvar över min ekonomi. Jag vill inte, vill inte, vill inte!
Vilken väg väljer man när man inte vet vad som finns i slutet på dessa vägar?
