MissJackson

Många säger att när man behöver gå vidare från något är det bara att bestämma sig. Sätta på sig nya skor och lämna de gamla och börja gå. Men för mig är det ologiskt.  Känslor försvinner inte bara man bestämmer sig för det. Känslor dör aldrig, de finns alltid där, gömda i en liten ask tills den dagen man tar fram de igen.  Det går inte att bara gå vidare och tro att allt kommer gå bra. För tillslut går det inte att gömma mer i asken och då vet du inte vad du ska göra. Dina känslor tar över ditt liv och tillslut förlorar du dig själv.



I've been laught at by what love brings
crashed down on earth with broken wings

I took your words you made me see
that love was there to be with me
I took your words you made me see
that all there is its not for me
cause all you ever did that was good
was making me realize love's missunderstood

You run around leaving scars
laughing at broken hearts
make me wish upon the wishing stars
make me bleed trough my guitars

Some lights will never burn out
Some feelings will never doubt
Some hearts won't ever stop shout
Some love you can't live without
and i will always wait for our turn
even after years will i never learn.

---

Det sägs att livet har sina ups and downs. Att om allt känns deprimerande, frustrerande och jobbigt en dag, kommer det kännas underbart, frigörande och lyckligt den andra dagen. Men vad händer om man fastnar på den första dagen, om dag efter dag är deprimerande, frusterande och jobbigt? Vad gör man om man inte kan känna lycka? Är det hemskt? Är det farligt? Eller är det rätt vanligt? Men vad gör man om man fastnar på den andra dagen? Om allt är underbart, frigörande och lyckligt? Vad gör man om man inte kan känna olycka? Är det bra? Är det tryggt? Eller är det rätt ovanligt?

Alla skulle väl valt att fasta på den andra dagen. Alla vill väl vara lyckliga. alla vill väl flyga på rosa moln, gå på röda rosenblad genom hela livet utan några som helst hinder på vägen. Men ödet har bestämmt en annan dag för mig. Och jag kan inte göra något åt det. Det enda är att det känns så grymt frusterande att se andra som fastnat på den andra dagen. Att se andra vara lyckliga på alla dygnets timmar.

Jag har många gånger fallit i strävan om att ta mig till den andra dagen. Men jag har släpat mig tillbaka efter varje fall och jag har aldrig beviljat mig själv gå vidare. Det existerar inte i min värld.  Jag är förälskad i min situation, ovillig att göra något åt det. Samtidigt som jag försöker med all min kraft att resa mig upp och välja vägen bort från allt – men det går inte. Mitt hjärtas kraft är starkare än något annat.