Köln 16/1 - 18/1 Del 7. Sista dagen i köln, hemresan.
Det här blir mitt sista inlägg om min tid i tyskland januari 2010. Detta blir mitt tioende inlägg om köln och jag vågar inte ens se hur många sidor och hur många ord det är. Men dessa dagar har varit de bästa i hela mitt liv, det är otroligt hur många underbara saker jag har fått vara med om. Hur många personer jag träffat som jag innan bara kunde drömde om att träffa. Så många saker jag varit med om som jag aldrig någonsn kommer glömma. Så många händelser jag kommer sakna. Så många personer jag kommer sakna. Så många personer jag redan nu saknar.
Dagen efter gjorde inte jag och amanda någonting annat än att prata om gårdagen. Jag kommer såväl ihåg att jag tänkte att jag aldrig mer kommer träffa han "min kille" som jag kallade honom. Jag komme rihåg att jag hela tiden glömmde vad han hette. Jag kommer ihåg att jag inte alls tyckte om honom och att jag inte alls kunde tänka mig att träffa honom igen. Jag var glad för att jag hade haft en rolig kväll men mer var det inte. Ingen av oss riktigt saknade någonting. Och ingen av oss tänkte att vi ville tillbaks. Vi tyckte bara det car häftigt att vi festade med Fabis vänner. Det var det enda vi tänkte på.
Vi gick upp klockan halv tio som jag berättade, och mådde asdåligt. Men vi packade och fixade rummet och pratade om gårdagen. Vi gick ner för att äta frukost. Men jag kände inte riktigt för att äta. men jag var tvungen. Vi hade ju faktiskt inte ätit på väldigt många timmar. Jag fick i mig lite juice och lite fralla. Sen gick vi för att checka ut. Jag gillade faktiskt det hotelrummet. Det var fint. Och de väcker otroligt underbara känslor.
Sen gick vi. klockan var ungefär 11 och vi hade några timmar kvar tills vårt flyg gick. vi hade hela dagen på oss. Vi kunde göra vad som helst. Vi hade först tänkt att ta tåget till en annan stad. HAHA men det hade vi inte riktigt lust med denna dagen. Vi gick till REWE för att köpa vatten. Stod där jättelänge för att komma på om det avr kolsyra i en flaska eller inte. Amanda kom då på idén om att skaka flaskan och se om det blir bubblor i den. Det blev det inte. Då måste det vara utan kolsyra. Vi köpte den och gick ut på gatan och öppnade den och vattnet sprutade ut. HAHA det var visst kolsyra i den. Jag slängde den och gick in i en liten kiosk för att köpa en till vattenflaska och denna gången var det rätt. - utan kolsyra.
Vi gick sedan vidare och det enda vi gjorde var att prata om gårdagen. Vi var tvungna att prata om det för att inte glömma det. Vi var tvungna att prata om klubben för där var vi inte med varandra. Vi var tvungna att väcka alla minnen som var lite luddiga. Men även om vi ville så gick det inte att sluta prata om gårdagen. det gick liksom inte. Det var ju världens bästa och underbaraste kväll vi någonsin varit med om. självklart var man tvungen att prata om det.
Vi gick sedan till en park och satte oss där en stund. Det kändes skönt. för jag mådde fortfarande illa. Men jag började må lite bättre nu. Jag kände bara att jag var väldigt hungrig. Vi satt på den bäknen väldigt länge och sen bestämde vi oss för att gå mot biografen. Vi var tvungna att se allt igen. Vi var tvungna att uppleva det igen. Vi ville dit för att se det en sista gång.
När vi var vid biografen fick jag värsta lusten att äta på pizzahut igen. Det fick inte amanda, men det sket jag i. Jag ville ha pizza, och jag tror amanda tyckte det var en bra idé när hon väl satte tänderna i en pizzabit. åååååååh så gott det var. det var precis vad jag behövde. Samtidigt som vi åt, pratade vi om gårdagen. ja vad annars skulle vi prata om?!
Efter pizzan gick vi mot tågstationen för att ta tåget till düsseldorf och sedan skytrain till flygplatsen. När vi var på flygplatsen var det 4 timamr kvar tills vårt flyg gick. Vi satte oss på en bänk och pratade, pratade pratade pratade och pratade. om vadå? jo gårdagen.
Det finsn inte så mycket att berätta mer än att vi pratade. för vi gjorde inget annat. Enda sedan vi gick upp klockan halv 10. och enda tills jag sa hejdå till Amanda när pappa lämnade av henne klockan ungefär 23.00 så gjorde vi inget annat än att prata om gårdagen. Vi pratade om något annat i 10 minuter, och det kändes bara väldigt konstigt. haha
.
Nu en månad efter allt sitter jag fortfarande hemma hos amanda och pratar om den dagen. Jag sitter fortfarande med amanda och saknar den dagen. Jag och amanda har fortfgarande svårt att prata om något annat. Men en sak som är underbar är att jag och amanda sitter här i sverige en månad efter den dagen och har fortfarande kontakt med dom vi träffade. Jag pratar fortfarande med beni och Amanda pratar fortfarande med mario. Vi pratar ibland oxå med Fabian. Vi pratar ibland med Romeo och vi pratar ibland med Marc. Vi har inte tappat kontakten med dom. Och chansen om att uppleva den dagen igen finns fortfarande. Det är inte över - inte än.
THE END
Dagen efter gjorde inte jag och amanda någonting annat än att prata om gårdagen. Jag kommer såväl ihåg att jag tänkte att jag aldrig mer kommer träffa han "min kille" som jag kallade honom. Jag komme rihåg att jag hela tiden glömmde vad han hette. Jag kommer ihåg att jag inte alls tyckte om honom och att jag inte alls kunde tänka mig att träffa honom igen. Jag var glad för att jag hade haft en rolig kväll men mer var det inte. Ingen av oss riktigt saknade någonting. Och ingen av oss tänkte att vi ville tillbaks. Vi tyckte bara det car häftigt att vi festade med Fabis vänner. Det var det enda vi tänkte på.
Vi gick upp klockan halv tio som jag berättade, och mådde asdåligt. Men vi packade och fixade rummet och pratade om gårdagen. Vi gick ner för att äta frukost. Men jag kände inte riktigt för att äta. men jag var tvungen. Vi hade ju faktiskt inte ätit på väldigt många timmar. Jag fick i mig lite juice och lite fralla. Sen gick vi för att checka ut. Jag gillade faktiskt det hotelrummet. Det var fint. Och de väcker otroligt underbara känslor.
Sen gick vi. klockan var ungefär 11 och vi hade några timmar kvar tills vårt flyg gick. vi hade hela dagen på oss. Vi kunde göra vad som helst. Vi hade först tänkt att ta tåget till en annan stad. HAHA men det hade vi inte riktigt lust med denna dagen. Vi gick till REWE för att köpa vatten. Stod där jättelänge för att komma på om det avr kolsyra i en flaska eller inte. Amanda kom då på idén om att skaka flaskan och se om det blir bubblor i den. Det blev det inte. Då måste det vara utan kolsyra. Vi köpte den och gick ut på gatan och öppnade den och vattnet sprutade ut. HAHA det var visst kolsyra i den. Jag slängde den och gick in i en liten kiosk för att köpa en till vattenflaska och denna gången var det rätt. - utan kolsyra.
Vi gick sedan vidare och det enda vi gjorde var att prata om gårdagen. Vi var tvungna att prata om det för att inte glömma det. Vi var tvungna att prata om klubben för där var vi inte med varandra. Vi var tvungna att väcka alla minnen som var lite luddiga. Men även om vi ville så gick det inte att sluta prata om gårdagen. det gick liksom inte. Det var ju världens bästa och underbaraste kväll vi någonsin varit med om. självklart var man tvungen att prata om det.
Vi gick sedan till en park och satte oss där en stund. Det kändes skönt. för jag mådde fortfarande illa. Men jag började må lite bättre nu. Jag kände bara att jag var väldigt hungrig. Vi satt på den bäknen väldigt länge och sen bestämde vi oss för att gå mot biografen. Vi var tvungna att se allt igen. Vi var tvungna att uppleva det igen. Vi ville dit för att se det en sista gång.
När vi var vid biografen fick jag värsta lusten att äta på pizzahut igen. Det fick inte amanda, men det sket jag i. Jag ville ha pizza, och jag tror amanda tyckte det var en bra idé när hon väl satte tänderna i en pizzabit. åååååååh så gott det var. det var precis vad jag behövde. Samtidigt som vi åt, pratade vi om gårdagen. ja vad annars skulle vi prata om?!
Efter pizzan gick vi mot tågstationen för att ta tåget till düsseldorf och sedan skytrain till flygplatsen. När vi var på flygplatsen var det 4 timamr kvar tills vårt flyg gick. Vi satte oss på en bänk och pratade, pratade pratade pratade och pratade. om vadå? jo gårdagen.
Det finsn inte så mycket att berätta mer än att vi pratade. för vi gjorde inget annat. Enda sedan vi gick upp klockan halv 10. och enda tills jag sa hejdå till Amanda när pappa lämnade av henne klockan ungefär 23.00 så gjorde vi inget annat än att prata om gårdagen. Vi pratade om något annat i 10 minuter, och det kändes bara väldigt konstigt. haha
.
Nu en månad efter allt sitter jag fortfarande hemma hos amanda och pratar om den dagen. Jag sitter fortfarande med amanda och saknar den dagen. Jag och amanda har fortfgarande svårt att prata om något annat. Men en sak som är underbar är att jag och amanda sitter här i sverige en månad efter den dagen och har fortfarande kontakt med dom vi träffade. Jag pratar fortfarande med beni och Amanda pratar fortfarande med mario. Vi pratar ibland oxå med Fabian. Vi pratar ibland med Romeo och vi pratar ibland med Marc. Vi har inte tappat kontakten med dom. Och chansen om att uppleva den dagen igen finns fortfarande. Det är inte över - inte än.
THE END
Kommentarer
Postat av: amanda
ååååhhh, den dagen var så mysig på något sätt. hahaha, ju mer vi pratar om dem desto mer gillar vi dem, det är lite kul. jag minns att jag pratade massa om mario när vi kom hem på natten, du bah: "värst vad du gillar honom" men då kände jag INGENTING för honom, jag bara pratade om honom för att inte glömma, haha.
och jo... pizzahut går det aldrig att säga nej till. ;D
OCH DU FICK MIG ATT BÖRJA CPRYCKA AV SISTA STYCKET! ÅÅÅÅÅHHHH, LYCKORUS!
Trackback
