MissJackson

Du gav mig hoppet tillbaka
När livets vindar blåste upp till storm
tog du fram solen.
När jag krossades under havets vågor
drog du upp mig till ytan
När jag vandrade ensam genom ovisshet
visade du mig hem
Du var mitt ljus i världens mörker
Du var min värme i nattens kalla vindar
Att tänka mig ett liv utan dig
var lika omöjligt som att fånga himlens stjärnor
Lika lätt som en fjäder faller till marken
lika lätt lämnade du mig
Lika lätt som en vindpust
lika lätt försvann du
När du lämnade min värld
lämnade du även kvar ett mörker
När du försvann, försvann även solen
När du försvann, försvann även hoppet
Utan dig kände jag mig vilsen
Och där stod jag med mitt hjärta i min hand
Ett hjärta som sakta tynade bort
Samtidigt som alla andra såg på när mitt hjärta blödde
För de kan inte förstå hur det egentligen känns
Och de kan inte förstå att det egentligen har hänt.
För det de inte kan se, det förstår de inte
Och det de inte kan höra, det ser de inte
De förstår inte att du var mitt enda ljus i världens allra djupaste mörker'

Men ändå står jag här på mina båda ben.
Med mitt hjärta i min hand.
ett hjärta som fortfarande slår.
och jag vågade tro på en ljusning
För jag vågade ta klivet och falla
Även när mitt hjärta krossades
ville jag inte förlora mig själv
Även när smärtan var överväldigande
Ville jag inte ge upp

För att våga är att förlora fotfästet en kort stund
att inte våga är att förlora sig själv