Varför alltid så emo?

Jag har tänkt på en sak. Jag är aldrig glad, lycklig, positiv när jag skriver här. Det är nästan alltid dystert och ledsamt. Det måste bli ändring på det. För jag är ingen syster människa. Jag är gald och hyper och fnittrig och lycklig. MEn jag är rädd att detta inlägget oxå kommer att bli ledsamt. Jag kanske är en sådan människa? men det glada lyckliga jag är bara en mask jag sätter på mig? inte vet jag. Jag kanske bara har lurat mig själv. Det är jag ju ändå så bra på.

Nu på senaste tiden har jag kännt att allt är meninslöst. Jag har ingen aning varför. Innan har allt varit så otroligt bra. Inga beskymmer och jag har alltid varit på toppen humör. Varför mår jag inte likadant nu? vad har hänt? Jag måste ver kligen hitta tillbaka till det igen. Det kanske har med Michael att göra. Innan var det bara han. Nu har jag nöstan glömt bort honom. Innan var det pågrund av honom jag var lycklig. Han gjorde livet värt att leva. Jag vill ha tillbaka dgen känslan. Jag vill vara BARA michael jackson fan igen, det var då jag var som gladast.

Är det någon mer än jag som har den känslan om att livet är meningslöst nu? Det komemr inget nytt. Det finns inget speciellt längre. Det finns inget att leva för längre. (Och nej, jag har inga självmordstankar xD HAHAHHA). Men det jag menar är att jag alltid har haft någon att leva för. Någon som gör allt meniingsfullt. Var är den känslan? När försvann den ? Var hittar jag den igen? Vad var det som gjorde att den försvann? Johan? Gymnasiet? Jag själv? Michael?

Jag är lite förvirrad.
nej imon får jag bli gladare.



Till något helt annat. Romeo har klippt sig. och jag fick se bilderna idag. Jag är helt målös. fy farao va han var snyygg. Jag blev lite kär i romeo. Och jag skiter i att han är 10. För när jag ser romeo får jag den där mysiga känslan. Den känslan av att det pirrar i magen. Men inte sådär extremt utan på att lugnt sätt. Romeo. omg va jag önskar att jag kände dig.


Kommentarer
Postat av: amanda

shit, hela världen verkar har gått och blivit deppig! :c

jag förstår din romeo-känsla. man blir liksom kär i honom på ett mysigt sätt.. och jag hoppas för allt i världen att han inte skaffa tjej!!!! </3 det var min tredje tanke när jag såg bilden. jag menar, vem vill INTE ha honom nu?

2008-11-26 @ 06:32:56
URL: http://ichglaubandich.blogg.se/
Postat av: Kompis

Kom in på din blogg utav en slump och började att läsa dina inlägg. Väldigt intressant att följa en tonårings tankar om världen och allt som kretsar kring ens liv.

Jag förstår ditt agg mot dina föräldrar. Försök att få ut något positivt utav det när det känns som värst.

Jag lovar och svär att de inte gör det för att vara elaka fast att det känns så. Belive me.



Dessvärre kan en förälder komma in i en bana då de inte känner att de har den kollen eller förmågan att släppa taget om sina barn som håller på att bli vuxna och utvecklas till en egen individ. Detta resulterar i att de gärna ställer till ett bråk för att få uppmärksamhet - precis som småsyskon. Tänk att bråken är en slags kärleksanvisning från dina föräldrar. Belive me. I know.



Jag kan utifårn dina texter utläsa att du är en väldigt stark individ som vet vad du vill. Visa det. Låt omgivningen se din styrka men låt samtidigt omgivningen få en chans. Tänk dig in i deras sits. Hur uppfattas dina handlingar? Kan de missuppfattas. Förklara, Evelina. Prata, Evelina. Det är uppskattat av hela omgivningen. Belive me. I know. It's true.



Ser fram emot fler inlägg från din vardag.



Unna dig en underbar vecka o sprid din kärlek.



Din kompis

2008-11-26 @ 14:03:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0