MissJackson

Igår var det julafton. Och jag vart så otroligt glad för mina presenter jag fick. Jag älskar verkligen julen, det är min favroit högtid. Allt är så otroligt mysigt, och man är verkligen otroligt glad under julen. Men jag ska berätta om min julafton.

Natten innan hade jag suttit uppe till skolan 3 för att läsa ff. Jag vet inte vad det är med mig, men jag har kommit tillbaka i beroendet. Innan var jag oxå helt besatt av att läsa. det var någon gång i våras jag började läsa, och sen efter det var jag fast, jag satt vid datan hela tiden och va inne på ff sidan. Kollade om något nytt hade lags in varenda minut. Det var jobbigt, för jag hann aldrig med att göra läxorna. Men sen augusti, sepember, oktober och november läste jag knappt någonting. Jag slutade helt i oktober. Men nu på senare tid har jag läst skit mycket. Igår satt jag uppe till klockan 5 och läste. Det är tur att det är lov. hoppas bara jag inte är lika beroende när skolan börjar. Det är verkligen något speciellt med att läsa ff. Man kommer in i en helt annan värld. Och det är kanske det jag gillar. Att gå in i en annan värld och slippa bry sig om verkligheten. Det är verkligen underbart att läsa en bra ff.

Men i alla fall, klockan 11 på julaftonsmorgon gick jag upp. fixade i ordning mig och allt. Sen satte jag mig i soffan och började läsa en bok jag hade lånat av Emma. Den heter syskonkärlek och är helt underbar. Den handlar om två syskon som blir förälskade med varandra. Om förbjuden kärlek och rädslan om att bli separerade. Oacceptabel kärlek och om ett kärleksband som inte går att bryta. Den är helt otrolig. Och jag kune ju inte låtabli att tänka på Bill och Tom.

Jag satt och läste den till klockan halv 3, då hade jag läst ut den, plus att alla gäster kom då. Det var faktiskt lite hemskt, för såfort de såg mig ropade de högt "Michael Jackson har en sjukdom, han kommer dö" "HAHA såg du i tidingen. Wacko kommer snart att dö" Men hej här bryr vi oss om mina känslor. Jag tyckte det var så otroligt taskigt. Dom skrattade!!! fattar dom inte att michael betyder mer än aööt annat för mig? Förstår dom inte att jag blri så otroligt ledsen för det. När jag sälv läste det i tidnngen blev jag först helt chockad. Jag har inte riktigt tagit in det. Men när dom igår sa alllt det där i ansikmtet på mig, fick jag gå in på toan och började stor gråta. Det var verkligen skönt. haha, att det kan vara så skönt att bara sitta och gråta? Jag behövde det på något vis xD Jag hoppas det där med Michael inte är sant. isåfall skulle jag brya ihop helt.

Sen klockan 3 var det ju såklart kalle Anka. Det är verkligen något man måste se. Det är bara så. Jag tog dessutom en bild på lady och lufsen i samma ögonblick som johan tog en bild på exakt samma sak. Det var coolt.  haha. Jag älskar verkligen kalle anka, det är lixom först då man känner att det verkligen är julafton. I år har jag faktiskt inte haft någon julkänsla alls. Men när jag såg Kalle Anka kom den där julkänslan. Det roliga med att kolla på det är att gam bort Michla känslor växer fram. Som tillexempel det där med tomtensverkstad, närjag och angelica var små så sa vi alltid att vissa leksaker var morfar, mormor och Roger mm. Ni vet i slutet när de ska in i säcken. Vi bråkade oxå om vem som skulle vara nallen. Både jag och angelica ville vara den nallen. haha.

Sen kom totem och hej tjoppaloa. SEN var det dags för paketen. Jag är så otroligt glad för mina paket. Speciellt för Michael Jackson sakerna. 7 maxi singlar, 1 bok, 1 dvd, och ett påslaken. KAN DET BLI BÄTTRE ?!?!?! <3 Jag vaår så glad så jag bärjade gråta. Det har varit så två år i rad . Förra julen fick jag oxå MASSA michael jackson saker och jag var så glad att jag började gråta. Mamma vet verkligen vad hon ska köpa till mig. Det bästa med presenterna var att jag fick michael känslan tillbaka. Jag har saknat den känslan, känslan av att michael är bara helt underbar. Och att han är bäst, och käsnlan av att vara michel jackson fan igen. Det har varit så otrolgit mycket Johan på sistonde, och fortfarande är, men jag har lixom nästan glömt bort michael, men nu har jag michael damp igen!

Efter julklappsutdelningen hände det inte så mycket. Satt och pratade Med roger väldigt mycket. Om musik. LP skivor, Maxi singlar. HAHA. Jag gillar honom! han är världens bästa släkting. Jag har så mycket gemensamt med honom, och han håller alltid med mig när det gäller saker. Tillexempel när det gäller michael. När alla sa det där om tidingen, sa roger att det är säkert inte sant. Då blev jag glad. HAHA.

En sak som var väldigt roligt med julklappsutdelningen var när isaak öppnade sitt paket från mig, En bild på Bill. Isaak blev jätte glad och gick fram till mig och visade och bah "det är Bij!" Sen satt han och kollade på bilden jätte länge. Folk kom fram och frågade vem det var och Isaak berättade. Jag är jätte stolt över honom. Hoppas han fortsätter att tycka om Bill. th kan han släppa, men inte bill, för det är bara gulligt.

Jag tror inte jag gjorde så mycket mer den dagen. Mer än att jag satt uppe hela natten och läste en helt underbar ff. Och jag lovar jag ska inte berätta om den, jag skulle berätta om den för anna på msn, och jag skriv nästan en hel bok. Men jag kan i alla fall säga att den var helt underbar, en av de bästa jag läst, och jag har läst många. Påtal om anna, vi kom på en otroligt bra sak med th. En dålig hemlighet. Toms favoritlåt var innan och är kanske fortfarande, apoligize. Undra varför? Vad handlar låten om? Jo självmord, och döden. Vad hatar Tom? jo döden. Varför? För att han tänker då på att det kan hända med Bill såklart. Vad betyder då det? Jo att hans favoritlåt får honom att tänka på Bill. Därför är det hans favoritlåt. Anna är ett geni. Och jag oxå. Sen kom vi oxå på att jiust nu, är inte Tom och Bill på semester? på en ö? ensamma? I ett eget hotelrum?  Den tanken slog mig när jag pratade med Anna, och jag blev gladish.

Idag kollade jag på intervjun med Michael Jackson. Den är helt underbar. Visst har jag sett den innan, men det var åp datan på någon konstig sida med världens minsta bild. Då man såg inte så mycket, dessutom var det skit längesen. Men idag såg jag den på stot bild, med jätte bra bild (det trodde jag inte, eftersom den är från 1993) Jag bröjade gråta flera gånger när jag dåg den, och angelica tyckte jag var patetisk. Men när Michael säger "When people make up stories that i don't wanna be who i am. It hurts me" Och börjar själv nästan gråta. OFTA MAN INTE BLIR LEDSEN DÅ?! och vill bara hoppa in i tv och ge honom en bamsekram.  Den var i alla fall helt underbar och jag kommer se den många gånger till. 

Jag skulle vilja veta en sak. Varför blir man inte lika mycket accepterad när man är annorlunda? Varför tycker folk man är onomal bara för att man inte är likadan som dom själva? Jag tycker det är väldigt själviskt av folk. Men det är verkligen så. Man blir inte accepterad om man inte är som alla andra. Men hur kul är det på en skala 1 till 10 att vara och se ut som alla andra? Vad är det för mening att vara som alla andra? Jag har tänk på det rätt ofta. Jag tycker att onormal är vackrare än normal. Jag är hellre onormal än normal. Men egentligen, vad är normal? Vem säger att man är normal? Och vem säger att man är onormal? Är det du själv som avgör om du är normal eller inte? För mig är jag själv normal. För andra är jag onormal. Hade jag frågat min mamma om jag var normal hade som sagt nej. Hade jag frågat någon av mina kompisar om jag är normal hade de kanske sagt att ja. Jag hatar verkligen ordet Normal. Det finns inget Normalt eller något onormalt. För varenda människa är unik. Och vi tänker helt olika. Varje människa definerar ordet normal på helt olika sett.

Har ni någongång känt att ni inte hör hemma i den familjen ni växt upp i? Har ni någongång känt att de inte riktigt accepterar dig för den du är? Har ni någongång känt att vad du en gör så lever du inte upp till dom kraven andra har på dig? Har du någongång känt att du inte passar in?

Evelina Sara Feiff.