My life feels so empty without you.
Jag har fortfarande svårt att verkligen förstå att han är borta. Det kommer i vågor. ibland känns det som att jag får ett söag i magen och verkligen förstår att det har hänt. Andra stunder försöker jag förneka det och kan inte tro det. MEn hela tiden känner jag mig nedstämd. Hela tiden känner jag mig förkrossad, och hela tiden känner jag att jag inte orkar. Livet är inte detsamma utan honom, det är bara för mig att acceptera det. Jag komemr inte bli densamma någonsin igen. Den här händelsen har förändrat mig. Lyckan i livet finns inte längre, och jag får lära mig att leva utan det.
som jag har sagt, allt kommer fixa sig! jag vet att du är stark för hans skull. du får helt enkelt leva FÖR honom nu, han ser ner på dig och är stolt över dig om du klarar dig!
men om du sjunker till botten, så tar vi upp dig igen. du behöver aldrig vara orolig. du förlorade den du älskar, men du har så många som älskar dig som vill hjälpa dig, som jag tillexempel! du klarar det! <33
Lyckans uteblivning är endast temporär. Tomhet är dessutom till för att fyllas, fast just nu så är inte den tomheten redo att fyllas med någonting nytt. När du är redo och du har bearbetat det här tillräckligt mycket, då kommer du också kunna låta det gapande tomrummet efter Michael fyllas upp av glädje. Sår läker, men de behöver tid och begrundan. All min kärlek till dig i denna svåra tid!
KRAMI!
Ziggy