MissJackson

Jag hatar när folk klagar. Jag hatar när de inte kan acceptera. varför kan de inte bara acceptera mig för den jag är? varför ska de alltid klaga på allt jag gör? Jag är den jag är, jag komemr inte ändra på mig, så varför kan ni inte bara acceptera den jag är?! Jag kanske inte är den mest normala tonåringen i världen, och jag kanske inte är som min syster. Men det vill jag inte heller. Jag vill vara den jag är. Och tvinga mig då inte vara någon annan!  "du kan väl ut och träffa kompisar. träffa killar. gå på fester" Ser du det som nomalt? så vill jag inte vara normal. inte ett dugg. Och hur kan du sitta där och säga till mig att gå på fester?! du är väl medveten om att man dricker på fester?! och om du nu inte redan visste det så dricker inte jag! Och förlåt så jävla mycket att jag inte har en kille. men du har ingen aning om ur jag känner mig. Du säger att jag ska sluta vara besatt i kändisar. Du säger att jag ska sluta och skaffa en verklig kille. Men om du hade förstått hur otroligt jobbigt det är att tycka om en kändis så mycket som jag gör. Så kanske du hade tyckt annorlunda. Hade det bara varit så lätt så hade jag gjort det för längesen. Och det där med att träffa kompisar. Jag är väl för fan med amanda hela helger?! Men nej då, då menar du andra kompisar, för amanda duger ju inte. För hon var den som fick mig till den jag är. Den ni inte tycker om. Den ni skäms för. Den ni hatar. Men jag är den jag är. Varför kan inte alla bara inse att jag aldrig kommer att förändras. Jag kommer alltid vara sånhär. Jag håller med om att jag kanske inte är perfekt. Jag kan hålla med om att jag inte är som min syster. Men måste du alltid klaga? och måste du alltid få mig att känna mig som en värdelös person? Jag tror inte du vet hur mycket det påverkar mig. Men jag tycker du ska tänka dig för. För jag mår inte bra av det.

"Var som en normal människa"

Jag tycker om saker du tycker är onormalt. Jag tycker om saker du tycker är orimligt och äckligt. Jag tycker om saker du tycker är sjuka. Men dom sakerna gör mig lycklig. Och det är just dom sakerna som gör att jag klarar mig. Av alla de jobbiga, hemska och otroligt förvirrande sakerna i mitt liv, så finns det några få saker som gör mig glad. Och visst jag kanske inte valt de allra bästa, men det är i alla fall de saker som gör mig lycklig. Jag är inte normal. Jag är sjuk. Och jag är konstig. Det är inget jag har valt själv. Det är ingenting jag vill. Men det är någonting jag är. Någonting jag alltid komemr att vara. Det är dags för er att acceptera det, så samma sätt som jag har accepterat det för längesen.  jag är 16 och borde egentligen leva ett mer annorlunda liv än vad jag gör. Jag borde ha släppt allt för längesen. Men jag har försökt, men det går inte, Och jag vet inte hur det komemr att sluta...